OTTO AUGUST MALM

Otto August Malm övertog handelshuset och all dess verksamhet efter fadern. Den äldre brodern Petter Herman var sedan barndomen i det närmaste dövstum och kunde därmed inte utföra en sådan arbetsinsats som verksamheten hade förutsatt.

Otto gifte sig 10.9.1873 med sin kusin Maria Lovisa Malm f. 9.7.1849 i Jakobstad. Maria drunknade 20.8.1874 vid ångfartyget Österbottens brand och förlisning utanför Räfsö (Björneborg). Samtidigt drunknade även Marias yngre syster Olga och morbrodern rektor August Höckert. Maria var då gravid med parets första barn. Otto gifte aldrig om sig och bar sorgen med sig genom livet. Han dog 25.11.1898 i Jakobstad.


Tidningen Björneborgskrev 5.9.1874 om det långvariga letandet efter Maria Malms lik och att det sedan det hade hittats fördes till Jakobstad med ångfartyget Oulu. På samma fartyg fanns även rektor Höckerts kvarlevor. Systern Olga Malms lik hade några dagar tidigare förts från Björneborg med ångfartyget Wasa. Samtidigt berättades i tidningen om den intensiva draggningen som pågått i två veckor efter olyckan. Det var Marias och Olgas bror handlande Julius Malm som ledde sökandet.

Faddrar

Valet av faddrar var viktigt med tanke på de förbindelser familjen ville upprätthålla. Faddrarna kunde väljas på olika sätt. Valet kunde ske både horisontellt (högre samhällsklass) och vertikalt (samma samhällsklass) alternativt intensivt (inom familjen) eller extensivt (utanför familjen). Valet av faddrar var ett sätt att visa att man ville vara en del av lokalsamhället, skapa nätverk eller etablera långvariga förbindelser mellan familjer. Det var inte heller ovanligt att flera personer inom en familj kunde vara faddrar till flera barn i en annan familj men sällan samtidigt.
Ser man på Peter och Ulrika Charlotta Malms val av faddrar för sina barn finns alla dessa alternativa val representerade och faddrarna hörde också till olika generationer inom släkten. Alla barnen hade mellan åtta och tio faddrar utom Otto som hade tolv faddrar. Oftast valdes faddrarna inom släkterna Malm och Höckert, men också vänner till familjen stod faddrar. Bland faddrarna finns också ett antal rådmän, kaptener eller andra representanter för borgerskapet och deras hustrur, änkor eller barn

Enligt Jakobstads församlings dopbok hade Otto August följande faddrar:

Lagman Anders Söderlund (häradshövding 1805–1835 i Österbottens medledels övre domsaga)

Änkefru pastorskan Fontell (Anna Chatarina, änka efter kaplanen i Terjärv Sven Abraham Fontell, mor till stads- och distriktsläkaren i Jakobstad Carl Wilhelm Fontell)

Grosshandlanden Adolf Lindskog (gift med Anna Katarina Malm, Ottos farfars syster)

Fru Rosalie Stjerncreutz (f. Höckert, gift 1835 med Albin Stjerncreutz, löjtnant i första finska sjöekipaget, dotter till kyrkoherden Johan Höckert som döpte Otto. Johan var också Ottos morbror.)

Tullförvaltaren G. H. Kniper (Gabriel Henrik, senare tullförvaltare i Kaskö och förste revisor vid revisionskontoret vid Finlands allmänna revisionsrätt)

Änkefru borgmästarinnan Augusta Chydenius (änka efter borgmästaren Karl Chydenius i Jakobstad)

Befallningsman Jakob Sacklén (gift med Anna Amanda Amalia Lindskog, dotter till Niklas Adolf Lindskog, kusin till Pehr Malm)

Fru Sofie Kniper (gift med tullförvaltare Kniper)

Borgmästaren Gabriel Tengström (borgmästare i Jakobstad och Peter Malms goda vän)

Demoiselle Sophie Roos (dotter till handelsman Joh. Erik Roos i Jakobstad)

Studerande Edvard Höckert (Ottos morbror)

Demoiselle Anna Charlotta Böckelman (dotter till handelsman Anders Böckelman i Jakobstad).

Fostran inom handelshuset

För den som var predestinerad att ta över ett handelshus var det viktigt att från början ha fått en lämplig uppfostran. Den började redan i hemmet med införskaffande av de grundläggande kunskaperna i läsning, skrivning och matematik men gärna också med inslag av kultur och musik. I den tidiga fostran ingick för flera av de Malmska sönerna även Jakobstads pedagogi för att utveckla kunskaperna i läsning, skrivning och räkning. Dessa färdigheter var nödvändiga för att man i staden skulle bli antagen som handelsman eller borgare. Att lära sig hur handelshuset fungerade, till en början med små enkla uppgifter som med tiden blev allt mer ansvarsfulla, var mycket viktigt. Någon egentlig utbildning fanns till en början inte. Det var vanligen fadern eller någon nära släkting som tog hand om handelsutbildningen. Så fick Niklas Malm sin utbildning hos svärfadern och utbildade i sin tur sonen Pehr. Utbildningen institutionaliserades senare och kunde också ske utomlands.
Många av de Malmska sönerna var skeppare eller kaptener på fartyg som helt eller delvis ägdes inom familjen. Till en början sköttes utbildningen ombord genom att nykomlingen deltog i arbetet. Behovet av sjöbefäl ledde till att navigationsskolor inrättades i Vasa, Åbo och Helsingfors från 1813. Skolan i Vasa verkade till 1918. I skolan gavs utbildning för både blivande styrmän och kaptener. Båda grupperna studerade matematik, navigering, astronomi, hälsovård och engelska. Som frivilligt ämne kunde man läsa ryska. Styrmansklassen studerade därtill kustgeografi, segelritning och modersmål. De blivande kaptenerna ägnade sig år författningar, skeppsbyggeri, handelskorrespondens och bokföring. Sönerna Malm hade alltså möjlighet att få sin utbildning på relativt nära håll. I vilken utsträckning de de factotog del av undervisningen vid navigationsskolan återstår att utreda.
I Malmska handelshuset kom sönerna tidigt i kontakt med all den verksamhet som försiggick då sjöfolk och lokala bönder kom och gick i huset. Också varvsverksamheten blev tidigt föremål för sönernas uppmärksamhet. Det förekom att medlemmar av släkten Malm blev studenter och vidareutbildade sig. En av dem var Peter Malm som blev student 1816 och studerade några år vid akademin i Åbo. Han avbröt studierna för att i Liverpool under åren 1818–1824 lära sig mera om handelsväsendet och skaffa sig språkkunskaper, båda viktiga för det egna handelshuset. Efter detta var han rustad att återuppbygga handelshusets verksamhet efter fadern.
Otto Malm fick sina första teoretiska kunskaper i bokföring och handelsvetenskap vid Wasa handelsskola, som efter Vasa brand 1852 för en tid flyttat till Jakobstad. Från hösten 1854 flyttade den då 16-årige Otto till Rostock där han under fyra år studerade vid Heinrich Schwanbecks institut. Efter utbildningen fortsatte Otto till Hull i England för att hos firman Good, Floman & C:o lära sig både kontorsarbete och engelska. Utöver detta skaffade han sig goda affärskontakter men också vänner utomlands. Otto vistades också en tid i Paris för att lära sig franska. Hösten 1858 återvände Otto hem och började arbeta inom handelshuset med olika uppgifter. Då Peter Malm år 1863 verkade i lantdagen fick Otto tillfälle att självständigt sköta handelshusets verksamhet. Med faderns tilltagande ohälsa kom mer och mer av ansvaret för handelshus, sjöfart och skeppsbyggeri att falla på Ottos axlar och efter faderns död ansvarade han ensam för hela verksamheten.

Döttrarnas utbildning

Det Malmska husets döttrar fick sin första utbildning av modern, men många av dem fortsatte i Jakobstads pedagogi, som från 1700-talets början också tog emot flickor som elever. Så finns t.ex. Maria Mattsdotter Nyman (gift med Niklas Malm) antecknad som elev 1737. I undervisningen fokuserade man på läsning, skrivning och kristendomskunskap. Denna utbildning kunde kompletteras med vistelse vid någon flickpension. Vid Alexander I besök i Jakobstad och hos Pehr Malm fick han veta att några av de Malmska döttrarna vistats vid en pension i Stockholm. Kejsaren förundrade sig över att de inte i stället sökt sig till S:t Petersburg.
Ända till Krimkrigets tid uppfattades Stockholm som Österbottens kulturella centrum. Där hade man goda förbindelser, släktingar och vänner. Man sände sina döttrar dit för att de skulle få en lämplig utbildning och kunna återvända som ”vuxna damer”. Ofta anlitades mamsell Kocks pension eller Amalia Sjögrens pension. Så fick t.ex. fröknarna Evelina Lindskog, Sofi Winstén, samt Louise och Amelie Malm sin utbildning i Stockholm.
Ottos syster Charlotta vistades i Stockholm från 1839 och fick sin uppfostran i en pension i Stockholm. Hon var inkvarterad hos regementspastor Johan Fredrik Edgren. Charlotta hade bl.a. lärt sig tyska och franska, men också engelska tillfredsställande. Då Charlotta hade vistats två år i Stockholm meddelade pastor Edgren till fadern Peter att hon hade gjort ovanligt stora framsteg i ”intellektuella övningar”, vilket ”tyvärr” hade stärkt hennes böjelse för självständighet och hindrat de mest kvinnliga egenskaperna att utveckla sig. Charlotta levde resten av sitt liv i Stockholm som ogift, men höll regelbunden kontakt med Otto. Även Ottos mor Charlotta hade fått en god uppfostran enligt tidens sed och också hon hade vistats tre år i pension i Stockholm.
Lärarna Ludvig Laurén och Oskar Rancken hade av generalguvernören år 1852 beviljats rätt att i Vasa grunda en fruntimmersskola. Vasa brand samma år ledde till att skolan inte kunde inleda sin verksamhet. Flera skolor i Vasa, t.ex. gymnasiet, tekniska realskolan och handelsskolan, flyttade tillsammans med respektive lärarkår till Jakobstad och fortsatte där sin verksamhet. Så gjorde också Laurén och Rancken. Här möttes lärarna av ett stort intresse för bildning bland stadens borgare. Fruntimmersskolan kunde inleda sin verksamhet här år 1853. Skolformen var främst avsedd för borgerskapets flickor. Skolan var den första i sitt slag i Österbotten, motsvarande skolor fanns från tidigare i Fredrikshamn, Viborg, Åbo, Helsingfors och Kuopio. Starten för skolan i Jakobstad blev anspråkslös med endast sju elever. Lärarna marknadsförde sin skola och 1860 hade man 31 elever. Skolan satsade på undervisning i historia, naturvetenskaper och finska utöver mera ”kvinnliga” ämnen som behövdes för den traditionella uppgiften som maka och mor. Frutimmerskolan var den första skolan för flickor i Finland som införde gymnastik. Skolan flyttade till Vasa år 1863. En del av de elever som under Jakobstadstiden gått i skolan fortsatte senare som guvernanter, lärare i allmänna skolor eller grundade egna skolor.